Intro
Utbudet av kängor och skor är stort och en del av oss kanske till och med känner en viss frustration inför alla dessa valmöjligheter. Men av alla viktiga utrustningsdetaljer i en friluftsentusiasts arsenal bör särskild uppmärksamhet ägnas åt valet av skor eller vandrarkängor.
En regnjacka som köpts i en storlek för stor kanske svider i sinnet men är egentligen ingen katastrof – även om du skulle känt dig smidigare i en mindre jacka. Men ett par kängor som skaver rejält eller köpts i fel storlek kan bokstavligen förstöra en tur (och framtida turer) och när skorna väl är använda kan du inte gå till butiken och byta.
Helst skulle vi i exemplet ovan haft mer tid till vårt förfogande och hunnit rådgöra ordentligt med kunnig personal. Dessutom kan du vid öppet köp prova att gå med kängorna inomhus hemma. Klämmer de över tårna? Var tåboxen för låg? Glappar hälen? Har du väl kommit till en punkt då det är dags att köpa nya skor vet du förmodligen i stort vad de skall användas till och därifrån kan vi börja prova oss fram. Letar du en smidig, allroundsko som funkar till jeans och ändå är robust nog till att rasta hunden i skogen behöver du inte ens titta på avdelningen för kraftiga jaktkängor och så vidare.
Terräng och packningen styr valet
En låg trailrunning-sko eller multisportsko har ett fukttransporterande foder, snabbsnörning, ovandel i luftigt nätmaterial, ibland kombinerat med Gore-Tex-membran, bra stötdämpning och yttersulor i syfte att ge gott grepp i terrängen bortom asfalten.
Det här är ett populärt alternativ även för dig som vill ha en lätt, luftig sko för allmänna promenader eller en joggingrunda i motionsslingan. Livslängden är kortare för en sko av denna typ jämfört med den robustare vandrarkängan. Här finns även kraftigare låga skor med ovandel i läder, kraftiga sulor, uppdragna gummikanter, allt i syfte att öka slitstyrkan. Ibland kallas dessa skor för Approachskor vilket är en referens till alpinistens vandring in till sitt basläger. Många föredrar låga skor även vid vandring med relativt tung packning. För att minska risken för att vricka fotleden förses denna typ av skor ibland med ett halvhögt skaft som även hjälper till att hindra skräp, barr och grus att hamna i skorna.
Ska du gå i norska och svenska branta fjäll med tung packning? Eller kanske göra lätta dagsturer i Provence i torrt väder? Generellt kan sägas att det är trevligt att ha så lätta skor som möjligt, men går du med riktigt tung ryggsäck kan det bli ”vricka-foten”-varning i låga och lätta trekkingskor. Lätta trekkingstavar kan under alla omständigheter rekommenderas som avlastning för dina fötter – speciellt i brant och stenig terräng kan dessa tredje/fjärde ben vara oumbärliga.
Att gå från Storulvån till Sylarna med lätt packning och ett par låga och lätta trekking-skor är förstås trevligt, särskilt i torr väderlek. Men är det lerigt och blött är det en mindre angenäm övning, speciellt om man dessutom har tung packning. I riktigt blöt och rent av lerig terräng är kanske den gamla hederliga gummistöveln det bästa alternativet. Det finns bra stövlar som både ger stadga åt vrist och bra grepp mot underlaget.
Det är inte för inte som skoleverantörerna försett oss med ett stort utbud. Vi hittar på så mycket mer att göra idag och utvecklingen av utrustning och skor går förstås hand i hand med nya preferenser av äventyr. En och annan tycker möjligen att industrin skapar dessa nya behov men frågan är om något företag skulle våga försöka ”uppfinna” något som ingen efterfrågat. Det vore ett risktagande i överkant.
På gott och ont har branschen anammat de olika internationella/engelska uttryck som florerar. Detta gäller inte minst segmentet skor och av praktiska skäl använder även vi i butik begrepp som ”trailrunning” istället för att hitta på översättningar som Stiglöpning eller Ledlöpning eller något liknande. Då branschens skoleverantörer är internationella och kommunicerar på engelska har alla funnit för gott att tala samma språk. Vi vet då att det i nämnda fall avses skor som optimerats för löpning utanför asfaltvägarna. Låt oss gå igenom några typer av skor.
Prova ut kängorna noga
Fötter sväller något under dagens lopp. Detta är helt normalt och kan vara värt att ha i bakhuvudet vid skoköpet. Provar du dina skor på förmiddagen är således fötterna aningen mindre ”fylliga” än på kvällen. Ett par nya kängor eller skor som kramar något över foten kan med tiden anpassa sig och töja sig en aning så att de ändå känns rätt (gäller inte de styvaste vandringskängorna). I vissa fall kan skon lästas ut för att passa bättre. Bäst är att ta sig tid att hitta ett par som inte trycker någonstans. Var särskilt uppmärksam på att kängorna inte är för korta så att tårna trycks mot framkanten. Inga skor i denna kategori töjs och anpassar sig på längden.
Passform
Det finns tre komponenter att beakta, en snabb checklista för att göra första bedömningen. Se till att prova med riktiga trekkingstrumpor.
Längd: kliv i kängan, tryck in hälen mot hälkappan, centrera och positionera plösen rätt, snöra kängan och stå upp. Tar tårna i framkanten? Kan du vifta lite på tårna eller är det trångt i den s k tåboxen? Det måste finnas utrymme framför tårna om du inte skall få ömma tår och rent av blå tånaglar. En tumregel som många tillverkare anammar är att 10 millimeters utrymme är lämpligt.
Bredd: Foten ska inte kunna hasa omkring i sidled när du snörat kängan: För att kängan skall ge stöd i fält bör den hålla foten i ett grepp som är stadigt utan att trycka i sidorna. Hasar foten omkring inuti kängan får du förmodligen problem med blåsor.
Volym: Kom du överhuvudtaget i kängorna? Eller var de för trånga i insteget för oss med hög vrist? Har du låg vrist kanske just denna känga inte ”kramar” rätt över vristen och foten hasar framåt i skon i nedförsbackar, vilket kan ge ömma tår.
Notera att det är viktigare än du kanske tror att plösen centreras och knyts på plats ordentligt från allra första början. Börjar du slarva här kan plösens ”minne” göra att den gärna hamnar snett hädanefter.
Gå sedan omkring i åtminstone 10 minuter så att du värmer upp kängan och den kan ”anpassa” sig efter din fot.
Uppförsgång: här testar vi hälgreppet. Snöra kängan från tådelen till vristen relativt tight, och övre delen något lösare. Vid stigning på en fjällsluttning medger detta att du blir rörligare i fotleden då du förmodligen lutar dig framåt i uppförsbacken. Se till att hälen fixeras i kängan vid gång. Om den åker upp och ned är det risk för skavsår. Vi vill att hälen ska vara fixerad inuti kängan.
Nedförsgång: När man vandrar nedför en fjällsluttning gör man foten en tjänst genom att snöra övre delen av kängan lite hårdare, särskilt vid vristens ”gångjärn” (ofta vid 4:e haken uppifrån på många kängor). Det här är för att foten inte ska glida i kängan och låta tårna stöta i framkanten. Om din fot efter dessa små fältsimuleringar i butik sitter stadigt i kängan är sannolikheten god att kängorna kommer att passa utmärkt.
Gå med kängorna inomhus och ha dem på under TV-tittandet. Fortfarande OK? Då är det bara att börja använda dina nya kängor på riktigt.
Så väljer du kängor
Intro
Utbudet av kängor och skor är stort och en del av oss kanske till och med känner en viss frustration inför alla dessa valmöjligheter. Men av alla viktiga utrustningsdetaljer i en friluftsentusiasts arsenal bör särskild uppmärksamhet ägnas åt valet av skor eller vandrarkängor.
En regnjacka som köpts i en storlek för stor kanske svider i sinnet men är egentligen ingen katastrof – även om du skulle känt dig smidigare i en mindre jacka. Men ett par kängor som skaver rejält eller köpts i fel storlek kan bokstavligen förstöra en tur (och framtida turer) och när skorna väl är använda kan du inte gå till butiken och byta.
Helst skulle vi i exemplet ovan haft mer tid till vårt förfogande och hunnit rådgöra ordentligt med kunnig personal. Dessutom kan du vid öppet köp prova att gå med kängorna inomhus hemma. Klämmer de över tårna? Var tåboxen för låg? Glappar hälen? Har du väl kommit till en punkt då det är dags att köpa nya skor vet du förmodligen i stort vad de skall användas till och därifrån kan vi börja prova oss fram. Letar du en smidig, allroundsko som funkar till jeans och ändå är robust nog till att rasta hunden i skogen behöver du inte ens titta på avdelningen för kraftiga jaktkängor och så vidare.
Terräng och packningen styr valet
En låg trailrunning-sko eller multisportsko har ett fukttransporterande foder, snabbsnörning, ovandel i luftigt nätmaterial, ibland kombinerat med Gore-Tex-membran, bra stötdämpning och yttersulor i syfte att ge gott grepp i terrängen bortom asfalten.
Det här är ett populärt alternativ även för dig som vill ha en lätt, luftig sko för allmänna promenader eller en joggingrunda i motionsslingan. Livslängden är kortare för en sko av denna typ jämfört med den robustare vandrarkängan. Här finns även kraftigare låga skor med ovandel i läder, kraftiga sulor, uppdragna gummikanter, allt i syfte att öka slitstyrkan. Ibland kallas dessa skor för Approachskor vilket är en referens till alpinistens vandring in till sitt basläger. Många föredrar låga skor även vid vandring med relativt tung packning. För att minska risken för att vricka fotleden förses denna typ av skor ibland med ett halvhögt skaft som även hjälper till att hindra skräp, barr och grus att hamna i skorna.
Ska du gå i norska och svenska branta fjäll med tung packning? Eller kanske göra lätta dagsturer i Provence i torrt väder? Generellt kan sägas att det är trevligt att ha så lätta skor som möjligt, men går du med riktigt tung ryggsäck kan det bli ”vricka-foten”-varning i låga och lätta trekkingskor. Lätta trekkingstavar kan under alla omständigheter rekommenderas som avlastning för dina fötter – speciellt i brant och stenig terräng kan dessa tredje/fjärde ben vara oumbärliga.
Att gå från Storulvån till Sylarna med lätt packning och ett par låga och lätta trekking-skor är förstås trevligt, särskilt i torr väderlek. Men är det lerigt och blött är det en mindre angenäm övning, speciellt om man dessutom har tung packning. I riktigt blöt och rent av lerig terräng är kanske den gamla hederliga gummistöveln det bästa alternativet. Det finns bra stövlar som både ger stadga åt vrist och bra grepp mot underlaget.
Det är inte för inte som skoleverantörerna försett oss med ett stort utbud. Vi hittar på så mycket mer att göra idag och utvecklingen av utrustning och skor går förstås hand i hand med nya preferenser av äventyr. En och annan tycker möjligen att industrin skapar dessa nya behov men frågan är om något företag skulle våga försöka ”uppfinna” något som ingen efterfrågat. Det vore ett risktagande i överkant.
På gott och ont har branschen anammat de olika internationella/engelska uttryck som florerar. Detta gäller inte minst segmentet skor och av praktiska skäl använder även vi i butik begrepp som ”trailrunning” istället för att hitta på översättningar som Stiglöpning eller Ledlöpning eller något liknande. Då branschens skoleverantörer är internationella och kommunicerar på engelska har alla funnit för gott att tala samma språk. Vi vet då att det i nämnda fall avses skor som optimerats för löpning utanför asfaltvägarna. Låt oss gå igenom några typer av skor.
Prova ut kängorna noga
Fötter sväller något under dagens lopp. Detta är helt normalt och kan vara värt att ha i bakhuvudet vid skoköpet. Provar du dina skor på förmiddagen är således fötterna aningen mindre ”fylliga” än på kvällen. Ett par nya kängor eller skor som kramar något över foten kan med tiden anpassa sig och töja sig en aning så att de ändå känns rätt (gäller inte de styvaste vandringskängorna). I vissa fall kan skon lästas ut för att passa bättre. Bäst är att ta sig tid att hitta ett par som inte trycker någonstans. Var särskilt uppmärksam på att kängorna inte är för korta så att tårna trycks mot framkanten. Inga skor i denna kategori töjs och anpassar sig på längden.
Passform
Det finns tre komponenter att beakta, en snabb checklista för att göra första bedömningen. Se till att prova med riktiga trekkingstrumpor.
Längd: kliv i kängan, tryck in hälen mot hälkappan, centrera och positionera plösen rätt, snöra kängan och stå upp. Tar tårna i framkanten? Kan du vifta lite på tårna eller är det trångt i den s k tåboxen? Det måste finnas utrymme framför tårna om du inte skall få ömma tår och rent av blå tånaglar. En tumregel som många tillverkare anammar är att 10 millimeters utrymme är lämpligt.
Bredd: Foten ska inte kunna hasa omkring i sidled när du snörat kängan: För att kängan skall ge stöd i fält bör den hålla foten i ett grepp som är stadigt utan att trycka i sidorna. Hasar foten omkring inuti kängan får du förmodligen problem med blåsor.
Volym: Kom du överhuvudtaget i kängorna? Eller var de för trånga i insteget för oss med hög vrist? Har du låg vrist kanske just denna känga inte ”kramar” rätt över vristen och foten hasar framåt i skon i nedförsbackar, vilket kan ge ömma tår.
Notera att det är viktigare än du kanske tror att plösen centreras och knyts på plats ordentligt från allra första början. Börjar du slarva här kan plösens ”minne” göra att den gärna hamnar snett hädanefter.
Gå sedan omkring i åtminstone 10 minuter så att du värmer upp kängan och den kan ”anpassa” sig efter din fot.
Uppförsgång: här testar vi hälgreppet. Snöra kängan från tådelen till vristen relativt tight, och övre delen något lösare. Vid stigning på en fjällsluttning medger detta att du blir rörligare i fotleden då du förmodligen lutar dig framåt i uppförsbacken. Se till att hälen fixeras i kängan vid gång. Om den åker upp och ned är det risk för skavsår. Vi vill att hälen ska vara fixerad inuti kängan.
Nedförsgång: När man vandrar nedför en fjällsluttning gör man foten en tjänst genom att snöra övre delen av kängan lite hårdare, särskilt vid vristens ”gångjärn” (ofta vid 4:e haken uppifrån på många kängor). Det här är för att foten inte ska glida i kängan och låta tårna stöta i framkanten. Om din fot efter dessa små fältsimuleringar i butik sitter stadigt i kängan är sannolikheten god att kängorna kommer att passa utmärkt.
Gå med kängorna inomhus och ha dem på under TV-tittandet. Fortfarande OK? Då är det bara att börja använda dina nya kängor på riktigt.
