Köpguide: så väljer du rätt tält

May 6, 2019 Comments

Här följer en guide för att ge en överblick över olika tälttyper. Notera att dessa argument väger olika tungt beroende på vilka krav du har. Ska du exempelvis ut i vinterlandskapet kanske du överväger ett självstagande tält, även om det är något tyngre och inte lika snabbt att resa som tunneltältet. Tält är en stor investering och det är inga små krav och förväntningar vi har på vårt portabla boende.

Tält är en stor investering och det är inga små krav och förväntningar vi har på vårt portabla boende. Det ska skydda mot regn, vind, snö och mygg. Inom dess väggar ska du tryggt kunna sova ut och hämta krafter inför nästa dag. Du ska helst kunna laga mat i dess absid om vädret är tufft. Det ska sörja för god ventilation, vara vindstabilt och dessutom vara så lätt som möjligt. Det ska kunna resas i hårt väder och gärna med vantar på händerna om så krävs. För att alla dessa höga krav ska kunna uppfyllas krävs att tältets komponenter är av hög kvalitet: vävar, tråd, bågar, linor, spännen med mera. Sedan krävs att tältets design och form i sig underkastas samma höga krav och att även tillverkningen håller hög kvalitet. Beaktar man allt detta inser man att ett fjälltält av god kvalitet måste få kosta en slant. Men alla behöver givetvis inte expeditions- och fjälltältets bombsäkra konstruktion, ultralätta vävar och dito bågar.

Här följer en guide för att ge en överblick över olika tälttyper. Notera att dessa argument väger olika tungt beroende på vilka krav du har. Skall du exempelvis ut i vinterlandskapet kanske du överväger ett självstagande tält, även om det är något tyngre och inte lika snabbt att resa som tunneltältet.

Tunneltält – Det mest populära tältalternativet bland friluftsmänniskor i Skandinavien. Optimal kombination av goda utrymmen och låg vikt. Tunneltältets utförande med hopkopplade inner- och yttertält är oslagbart enkelt och tacksamt att resa i regnväder, och regnar gör det i skandinaviska fjäll och marker. Genom denna finess förblir innertältet torrt även vid resning i spöregn. Tunneltält är vindstabila och absiden/absiderna ger goda utrymmen för regnskyddad grovförvaring och matlagning. Tältets inre utrymmen är generösa då väggarna är närmast lodräta. Populära är även de varianter med förlängda absider – här kan man förvara cyklar och mängder av utrustning. På de bästa tälten finns utomordentliga ventilationsmöjligheter och gör du en vandring då lägret bryts varje morgon och du går vidare, ja då är tunneltälten ett utomordentligt alternativ då de är så smidiga att ta ner och resa.

Självstagande tält, kupoltält, dometält - kärt barn har många namn. Denna typ av tält har bågar som korsas vilket ger bättre statisk stabilitet än tunneltältet. Detta innebär att denna tälttyp tål snölaster bättre vilket uppskattas av alpinister och vintertältare. Nackdelen är högre vikt. Många amerikanska märken - som exempelvis Marmot och The North Face - tillämpar en konstruktionsfilosofi där man först reser innertältet som blir tight som ett trumskinn för att sedan spänna ytterduken över det resta innertältet. Denna konstruktion ger ett mycket väl spänt och tyst tält vars vävar inte fladdrar ens i hård vind. En upplevd nackdel är att innerduken kommer att exponeras för väta vid uppslagning i regnväder. Dock – erfarenheten visar att de få sekunder väven exponeras för regn inte blöter ner innertältet i nämnvärd omfattning. Dels är innervävarna impregnerade och då innerväven spänns likt ett trumskinn brukar regndropparna lätt rinna av. Viss varsamhet krävs vid uppslagning i hård vind så att man inte tappar det uppspända innertältet i vindbyarna. Den självstagande tälttypen uppskattas även av paddlare då man inte är beroende av att slå tältpinnar i marken eller klipphällen. Men du ska ändå försöka förankra tältet som inför oväder. Det är en mindre angenäm upplevelse att notera att tältet blåst bort medan man varit på tur. Den inre rymden i ett kupoltält upplevs ofta som mycket generös medan absiden oftast är mindre än tunneltältets. Varma dagar och nätter kan man använda endast innertältet vilket ger en luftig miljö.

Ryggåstält – Var länge synonymt med fjälltält innan modernare konstruktioner såg dagens ljus. Idag finns knappt ryggåstält att köpa. Ryggåstältet reses med hjälp av två tältstänger som står upprätt i vardera gaveln och de måste sträckas och förankras i marken med mängder av stormlinor och tältpinnar. Dess inre utrymmen med sluttande tak får anses som tämligen spartanska jämfört med tunnel- och självstagande tält.

Enkelväggstält – här avses de avancerade tältkonstruktioner som tagits fram för krävande bruk. Inte att förväxla med de enkla ”leksakstält” som också finns på marknaden. Enkelväggstält tillverkas i ett lager väv i motsats till den vanligaste lösningen med inner- och yttertält. Ett tält av denna typ har en väv som är både vattentät och kan transportera ånga ut genom tältduken (likt en skaljacka i exempelvis Gore-tex). Sömmarna är tätade för optimalt väderskydd. Denna typ görs i såväl självstagande som tunnelkonstruktion och är ett alternativ för dem som jagar vikt och liten packvolym. Tälttypen är vanligast bland alpinister och höghöjdklättrare som utöver den låga vikten även uppskattar den enkla uppslagningen. På grund av dyra vävar är dessa tält dyra i inköp.

Camping- och familjetält - Denna typ av tält har ökat i popularitet på senare år och produktutvecklingen har gått hand i hand med ökad försäljning. Eftersom dessa tält oftast inte ska bäras på ryggen behöver tillverkarna inte välja dyra, lätta vävar som krävs för fjälltält. Däremot ska de vara vattentäta och robusta. Denna typ av tält har mycket generösa utrymmen och inte sällan finns det fler än ett sovutrymme separerat från själva umgängesytan under tak. För bästa komfort är det ofta ståhöjd i dessa tält.

Tarp - en tarp är en typ av presenning som är speciellt utformad för att använda som väderskydd över huvudet. Det finns inga väggar eller golv. En tarp är lätt att bära med sig och ofta betydligt billigare än ett tält.

Några ytterligare faktorer att fundera kring är: storlek, vikt och prisbild.

Antal personer - här talar tillverkarna om solo, 2, 3 eller fyrapersoners tält. För fjälltält utgår tillverkarna från att brukaren/brukarna prioriterar låg vikt och relativt liten packvolym. Detta är rimligt och det gäller alla tillverkare. Många användare brukar dock vilja ha lite extra utrymme - så även om det är tänkt användas av två personer för det mesta är det många som ändå går upp ett steg och köper ett 3-manstält. Blir du fast i hårt väder uppskattar du säkerligen det extra utrymmet. Gramjägaren bortser från denna option och väljer så lätt och litet som möjligt. En smaksak således.

Vikt - analogt med resonemanget ovan. En gammal tumregel avseende fjälltält brukade lyda 1 kg per person. Det finns 2-personers tält som väger strax under 2 kg och det finns även tält kring 4 kg, och båda tillverkarna kanske gör anspråk på att det rör sig om ett lättviktstält! Paradoxen är att båda har rätt. Låt oss bena ut resonemanget. Ett 2-personers tält avsett för hårt vinterbruk på Denali har förmodligen fyra korsande bågar i sovdelen och kanske ytterligare en båge som håller ut en av två absider. Det skall tåla extrem kyla, vind och snölaster. Om vi då betänker att det faktiskt bara är lite nylonvävar och aluminiumbågar som skall uträtta detta stordåd - ja, då kan vi väl ändå få säga "lättviktstält" utan att överdriva. Det tvåkilostält vi talade om i exemplet kanske har två bågar, har lättare vävar med mycket mesh i innertältet och är främst tänkt för resa i varma klimat även om det skulle klara användning i Jämtlandstriangeln utan problem i hyggligt väder. Också ett lättviktstält per definition och cykelturisterna som tar sig fram i Umbrien föredrar nog helt klart 2 kilostältet. Även om 4 kilos alpinisttältet också skulle fungera. Däremot fungerar inte meshtältet på Denali.

Viktangivelser - på många tältförpackningar anges två vikter. Det kan lyda minimum weight/minsta vikt och då avses yttertält, innertält och bågar. Det andra begreppet är packaged weight//total vikt och då avses allt som tältet levereras med i förpackningen: inner- och yttertält, bågar, packpåsar, tältpinnar, reparationskit etc.

3- eller 4 säsongers tält - eller rent av expeditionstält som en del tillverkare kallar sina fyrsäsongers. Med 3-säsongers tält avses vår, sommar och höst. Lägger man dessutom till vinter har man 4-säsongers/expeditionstält. Se resonemanget kring punkten vikt ovan. Utöver en mer sofistikerad design och fler och kanske bättre bågar, har 4-säsongstältet ofta också mer påkostade vävar. Allt för att tåla exceptionella omständigheter.

Absider - en term som avser det utrymme under tak, men utanför själva boytan, som är lämpat för grovförvaring av kängor, blöta kläder och ryggsäck. Här kan du också laga mat vid dåligt väder. Tunneltält med två ingångar och två absider har oftast ingången förskjutna (spegelvända) från varandra. Detta är en sinnrik lösning och ger valmöjligheter att välja var du vill gå in och ut ur tältet beroende på från vilket håll vinden ligger. Två absider och ingångar är också en komfortaspekt då man kan ha "egen kupe" avseende utrustning och kunna komma och gå som man behagar. Givetvis blir totalvikten högre med två absider jämfört med en enda.

Nätpaneler (mesh) - för att kunna vädra och ändå hålla mygg, knott och andra kryp på utsidan av sovdelen är det nödvändigt att tältet är utrustat med nätpaneler vid dörrar och ventilationsöppningar. Dessa myggnät är betydligt mer sofistikerade än de vi ser i fjällstugor etc. Nätet är ofta tillverkat i polyester (absorberar ej vatten) och är oerhört finmaskigt. Faktum är att de är så finvävda att ett lätt regn knappt slår igenom. Samtidigt innebär detta att luft passerar något sämre genom dessa ytor jämfört om man ställer upp dörrarna på vid gavel. Därför kan det vara en god idé att vid vädring hjälpa till lite och även öppna upp själva nätdörrarna en aning. Om inte myggsvärmen utanför tältet är för tät förstås.

Här är lite mer information och material.

Tältvävar - Till moderna tält används vävar i nylon eller polyester. De som gjort militärtjänst kommer kanske ihåg de stora trupptält som var gjorda i kraftig, impregnerad bomull. Dessa vävar var förvånansvärt regntåliga, om än mycket tunga, men är inget alternativ för oss som skall bära tältet i ryggsäcken. Nylon är aningen lättare och slitstarkare än polyester men "slackar" något i vått tillstånd vilket kan motverkas genom att spänna efter tältets ytterduk i regnväder. Dyrare nylonvävar belagda med silicon än mindre drabbade av detta fenomen. Polyester är en hydrofob (vattenavstötande) fiber och mer vattenavvisande i sig och anses också motstå nedbrytning av UV-strålning något bättre. Polyester är något billigare än nylon och är det vanligaste alternativet i tälts ytterdukar. Tälttillverkare som gör tält för extremt krävande förhållanden har dock ofta ytterdukar tillverkade av ripstop nylon (ett sorts rutnätsarmerat tyg som är rivstarkt i alla riktningar).

Tältvävsbeläggningar - För att tälten ska bli vattentäta måste ytterdukarna behandlas med en beläggning, oavsett om de är tillverkade i nylon eller polyester. I praktiken handlar det om två typer av beläggningar, silicon eller polyurethan (PU). På mer påkostade tält där rivstyrka och nöthärdighet är av yttersta vikt förses tälten med ytterdukar som behandlats både två och tre gånger. Exempel på detta är Hillebergs modeller där Kerlonvävarna (siliconbelagd ripstop nylon) har tre lager silicon.  På yttervävar i polyester används oftast PU som beläggning. PU är en bra och stryktålig beläggning men har inte samma rivstyrkehöjande egenskaper som silicon. Oavsett om ytterduken är belagd med silicon eller PU används så gott som alltid PU för att täta golvväven. En fördel med PU är att sömmarna lätt kan tätas (tejpas) redan vid produktionen. På silicon biter ingen fabrikstejpning bra. Därför levereras vissa tält med en tub med silicongummi där köparen själv tätar sömmarna. Enklast spänner man upp tältet - men med ytterduken monterad "felvänd". Sedan appliceras silicontätningen över de sömmar som skall tätas. Följ tillverkarens rekommendationer. Ett sätt kan vara att lägga en sträng över sömmarna - stryk sedan ut med ett blött finger för bästa resultat. Låt sedan torka medan tältet är fortsatt uppslaget. En vanlig kombination för att komma runt detta är att ripstopväven i nylon beläggs med silicon på utsidan och polyurethan på insidan för att kunna tejpa sömmarna på insidan redan från fabrik. För optimal rivstyrka föredrar exempelvis Hilleberg att belägga sina yttervävar med silicon på såväl ut- som insida.

Tältbågar - Så gott som alla tält för fjällbruk har tältbågar (stänger) i någon form av aluminium. Historiskt sett har tillverkare experimenterat med såväl glas- som kolfiberbågar men aluminium har visat sig överlägset att kombinera kraven avseende låg vikt, slitstyrka, slagtålighet och upprepad belastning via böjning. På vissa campingtält kan du fortfarande finna kraftiga, överdimensionerade bågar av glasfiber - men detta spelar mindre roll då dessa tält oftast fraktas i bil. Aluminiumbågarna har genom åren förfinats genom förbättrad design: mindre diameter, tunnare väggar, bättre aluminiumlegeringar och näst intill osynliga skarvar mm. Militär- och flygplansindustrin driver utvecklingen av nya material och även inom vår bransch får detta genomslag i form av lättare, starkare och faktiskt, inte alltid dyrare material! Tips: det kan vara frestande att "veckla ut" en tältbåge genom att hålla i ena ändan och skaka ihop de olika sektionerna som hålls samman av den gummicord som finns inuti rören. Gör inte det! Det är onödigt att utsätta dyra, fina tältbågar för grus som kan komma in i rören och åsamka slitage på i bågen. Ett annat tips: ofta följer det med en rörhylsa till tältbågarna - denna är tänkt som ett "första-hjälpen-kit" om en båge skulle brytas av i fält. Röret träs då över själva brottytan och du kan förhoppningsvis fortsätta använda tältet tills du kommer hem. För att denna hylsa inte skall glida av bör man surra fast den med tejp i någon form - kanske har du reparationstejp eller förbandstejp med dig på turen.

Kondens – kondens vid tältning är ett fenomen de flesta tältare kan relatera till. Alla har nog upplevt att badrumsspegeln immar igen när man tar ett hett bad. Hög luftfuktighet som fälls ut på en kall yta och kondenserar till vattendroppar. Samma principer uppstår i ett tält när utandningsluft och fukten från blöta regnkläder sätter sig på den kalla ytan – i detta fall yttertältets insida. Samma sak kan hända mellan liggunderlaget och tältgolvet. Är lufttuktigheten hög och det är vindstilla ute kan det bli så blött på ytterdukens insida att man kan frestas tro att tältet läcker. För att minimera dessa problem måste tälten förses med högt placerade ventiler som underlättar borttransport av varm, fuktig luft. Dörrar bör ha nätpaneler, som utöver att hålla mygg på avstånd även ökar ventilationsmöjligheterna. Och skulle det nu vara så fuktigt att kondensdroppar från ytterdukens insida trillar ner på innertältet, är bra tillverkares innertältsvävar så vattenavvisande och impregnerade att kondensvattnet stängs ute. Drar man in fukt från blöta kläder etc in i tältet kan det vara bra att ha med en liten svamp eller disklapp som man enkelt torkar ur innertältet med.