Värmeförluster

Vid kyla stänger kroppen av blodtillförseln till mindre viktiga kroppsdelar och satsar mer av resurserna på att skydda centrala organ i bålen (hjärta, lungor, lever och njure). Huvudet skyddas på motsvarande sätt: Systemet fortsätter att pumpa varmt blod till knoppen för att hålla igång hjärnan och alla vitala sinnesorgan. Men äventyraren tar på sig vantar och strumpor när det egentligen är mössa och halsduk som behövs som verkningsfullt skydd mot den pågående värmeförlusten.

 

Frusna tår botas med toppluva

När man blir nedkyld reagerar kroppen alltså först genom att reducera blodströmmen i fingrar och tår (ner till 10 % av normalnivå är inte ovanligt). Här sker ofrivilligt en fysiologisk amputation: Genom att minska blodtillförseln i extremiteterna har äventyraren raskt gjort sig av med ca 50 % av sin yta. Uppvärmningsbehovet har reducerats och resurserna kan koncentreras på bålens och huvudets mer vitala organ. Men trots att merparten av värmen försvinner från huvudet, nacken och halspulsådern fryser man inte där så länge blodströmmen fungerar. Faktum är att man vid -5°C förlorar hela 50 % av kroppsvärmen via huvudet. Och vid -20°C hela 75 %.

Av detta förstås att det är sällsynt huvudlöst att inte använda mössa och skydda halsen i kyla. Fritjof Nansen konstaterade: ”Fryser du på beina, så ta på dej et skjerf till." (Fritt översatt: Fryser du om benen ta på dig en halsduk till).   

Den kloke vet också att ta hänsyn till vindens kyleffekt och håller hårt i sin hatt de dagar den riskerar att blåsa av - även om temperaturen råkar vara någon grad över noll. Per definition riskerar du kylskador från +10°C läste vi härförleden i en rapport från ett seminarium i ämnet.

För äventyraren gäller det att lära sig att reglera kroppens mikroklimat så att man håller sig lagom på alla sätt. På våra breddgrader är det oftast liktydigt med att förhindra värmeförluster. Värme är ju som bekant en föga trogen färdkamrat. Finns en kallare kropp i närheten sticker värmen bums dit. I någon slags ridderlig Robin Hood anda skall jämvikt till varje pris uppnås. Energi avges alltid till den kallaste kroppen. Ofta på din bekostnad.

1. Konduktion (bortledning)

Sätt dig på en iskall sten så får du en omild, men mycket påtaglig praktisk förklaring på detta fenomen. En kropp som har högre temperatur kommer vid beröring med en som har lägre att avge värme tills dess att jämvikt uppnås. Du kommer att känna hur kylan kryper upp i ryggmärgen i samma takt som kroppsvärmen leds ner i stenen. Ordentlig isolering, i synnerhet vid kontaktpunkter som skor, handskar och byxbaken, är enda lösningen. Och tänk på att vatten leder värme 25 ggr snabbare än luft.

2. Konvektion (strömning)

Enligt min uppslagsbok betyder det ”värmetransport i gas eller vätska orsakad av rörelse i mediet”. Det innebär dels att all luft som du mödosamt värmt upp och samlat i underställ och mellanskikt blåser bort genom en otät jacka. Dels att varmt blod från kroppens inre blandas upp och kyls ner av kallare blod från extremiteterna. Botemedlet är helt enkelt kläder som ger vindskydd. Speciellt viktigt är att det går att stänga till ordentligt vid vrister, handleder och hals. Här strömmar som bekant stora mängder blod ytligt. Viktigt är också snörning kring midjan eller höften och ordentlig tätning av dragkedjor - det håller den varma luften inne och den kalla ute.

3. Radiation (strålning)

Din kropp omvandlar mat till energi, bland annat i form av infraröd strålning som går ut från huden i alla riktningar. Bar hud och glesa tyger släpper ut stora mängder. Är vi helt "näck" blir värmeförlusterna avsevärda. Men när strålningen träffar materia, i vårt fall kläder, bryts den i alla riktningar och ytterst lite når utsidan, dessutom övergår den till konduktion/ledning. Om man tillämpar ett vettigt flerskiktssystem blir värmeförlusterna vid radiation minimal.

Värt att observera: Lägger man en så kallad räddningsfilt i aluminium runt kroppen kommer den att leda bort värmen 9300 gånger snabbare än luft! Och eftersom strålningen ”omvandlas” av tyger och hindras av kondens på folien är de reflekterande egenskaperna tveksamma. Så strunta i folier och satsa på vettiga plagg istället. Med ett tätt ytterskikt och porösa mellanlager ”omvandlas” strålningen till värme som kan hållas kvar i kläderna nära kroppen.

Aluminiumfolier är utmärkta på månen för att reflektera bort solstrålning. Strålningen går genom gaser och lufttomma områden och då det varken finns fukt eller vind på månen fungerar folien bra.

4. Evaporation (avdunstning)

För mycket fukt kan bli livsfarlig i kall väderlek. Fukten transporteras på olika sätt genom kläderna. Vattenmolekylerna i svettiga och fuktiga kläder skapar direkta kontaktvägar mellan huden och den värmeslukande kylan utanför ytterplagget. Och vatten leder kyla betydligt snabbare än luft (25 gånger snabbare!!). Därför är det så viktigt att ha underkläder som har förmågan att hålla huden torr och sedan fortsätta med lager som hjälper dig att transportera och ventilera bort vattenånga. Bomull t ex med sin fantastiska sugförmåga är utmärkt i handdukar men inte i kläder för kyligt friluftsliv.

Du kan också bli nedkyld av alltför snabbtorkande underställ, typ syntetiska ”superunderställ”. Torkningsprocessen stjäl mängder av värme från huden. 

Man bör försäkra sig om att kläderna gör det möjligt för en själv att aktivt medverka till ventilering - öppna dragkedjan och kavla upp ärmarna, men vänta alltså i det längsta med att lyfta på hatten.

Upp till 4 liter svett/timme!

Man svettas 1-2 liter/timme vid hårt arbete eller vid intensiv värme (i extremfall upp till 4 liter). Men vi förlorar också vätska utan att svettas, exempelvis när vi sött sover i vår sovsäck, via issensibel avdunstning - en diffus avdunstning som ständigt sker från cellmellanrummen. Ca 25% av kroppsvärmen försvinner ut på detta sätt även i kyla, varav 65% via huden och 35% via utandningsluften. Totalt ca 1 liter per dygn.

Inte så konstigt kanske att Johan Ivarsson från Expedition Sibiria berättade:

- ”När vi inte drack tillräckligt mycket så förfrös vi oss mycket lättare. När jag hade diarré i en veckas tid så fick jag förfrysningar på alla fingrarna. Och det på grund av att jag hade mindre vätska i kroppen som i sin tur försvårade blodcirkulationen och på så sätt gjorde det svårare för varmt blod att nå fram till fingrarna”. (Se ovan konvektion).

Svettning sker endast via svettkörtlarna och endast när man blir för varm och förbrukar ca 580 kcal energi/liter vid avdunstning.

Den kalla väggens princip

Kondensering innebär att ett ämne i gasform övergår till vätska. Vattenånga som alltid bildas på den varma hudytan kondenseras förr eller senare till vatten. Var det sker beror inte på ångkoncentrationen utan på den relativa fuktigheten - på luftens förmåga att bära vatten. Ju varmare luften är desto större förmåga har den att ta upp fukt. Och omvänt, ju kallare den blir desto mer av ångan övergår till vätskeform. Vattenånga söker sig mot rummets kallaste yta. Jämför hur potatiskoket hemma på spisen gör att fönsterrutorna immar igen = den kalla väggens princip. Man har visat att vattenångans kondensering i tjocka vinterkläder sker ett par centimeter från kroppsytan. Det betyder dels att de yttre klädlagren är lika viktiga som underkläderna när det gäller att minska värmeförlust på grund av svettning. Men också att klädernas ”sugförmåga” (wicking) egentligen inte är så väsentlig som deras förmåga att släppa genom vattenångan annat än vid mycket hård ansträngning - typ Vasaloppsåkning. De stora volymerna vattenånga transporteras ju inte genom fibrerna i plaggen utan i luftmellanrummen mellan fibrerna. Kläderna bör vara så porösa och välventilerade som möjligt så att inte kondensvatten som samlats i de yttre klädlagren kan sugas tillbaka mot huden igen.

Ull är alltid bra material eftersom det är en fiber som på kemisk väg kan ta hand om vatten så att det inte blir blött. Ullfibern värmer därför även i fuktigt tillstånd, eller närmare bestämt tills det blir mättat, vilket det blir när fibern tagit hand om fukt motsvarande 33% av sin egen vikt. Vid måttlig svettning är det ingen risk för mättning.

En del av oss har fått lära sig att nyckeln till lycka och välbefinnande i friluftslivet är ett superunderställ närmast huden, följt av den klassiska flanellskjortan och ytterst en tät vindjacka.

När skjortan blir blöt stannar man och byter till en torr.

Vi sticker ut hakan och påstår att det finns betydligt effektivare sätt att må bra.

Torr = Varm

Något av det sämsta man kan göra är alltså att iförd jeans och flanellskjorta slå sig till ro på en iskall sten efter en svettig toppbestigning. Ok, vi har också sett välmenande skrifter som hävdar att man inte behöver specialutrustning på fjället, att de vanliga jeansen och sweatshirten duger utmärkt. Motivet är förmodligen att man tror att vi är rädda för att gå i fjällen och så vill man på det här sättet avdramatisera det hela. Lovvärt i och för sig. Men varför i allsindar ska man frysa när det är så lätt att undvika. Alla vet dessutom att vinden har mycket stark kyleffekt. Så blåser det upp till 10-15 sekundmeter är man klart illa ute i sina fuktiga jeans, även om termometern visar ett par plusgrader. +10°C anses vara gränsen då vi riskerar att må dåligt. Vi vill inte skrämmas. Men rekommenderar varmt ett modernt flerskiktssystem där man lager för lager utnyttjar bästa tänkbara material även på enkla turer och även sommartid. Man får helt enkelt trevligare så.

Understället

Beteckningen underställ är träffande. För detta är inte enbart det understa lagret. Det skall också uträtta smärre underverk. Uppgiften är ju dels att hålla huden torr genom att transportera bort eller ta hand om (buffertlagra) svett, dels att släppa igenom vattenånga och dessutom isolera. Man bör ha i minnet att underställens förmåga att suga upp fukt (wicking) är av mindre betydelse annat än vid mycket kraftig svettning. Det är nämligen svårt att effektivt transportera svett till yttre skikt utan att först förånga den. De stora mängderna vattenånga transporteras ju genom luften och inte genom fibrerna. I friluftssammanhang är det viktigt att ha porösa material som släpper fram ångan. Det är också viktigt att fibrerna i understället inte kyler när man stannar upp för att njuta av utsikten eller äta sin lunch. Fibrer som har förmåga att ta hand om fukt utan att kännas klibbiga och ytkalla är att föredra. Under en normal tur varierar ansträngningen och därmed svettningsgraden med terrängen och vädret. Ett underställ som klarar av att omedelbart ta hand om fukten i de svettiga uppförsbackarna för att sedan successivt ventilera bort den när man svettas mindre är perfekt.

Vet man hur kroppen fungerar inser man att det egentligen är vansinnigt att klä på sig så att man måste klä av sig för att byta till torra plagg varje rast. Men skall man åka Vasaloppet gäller andra regler. Eftersom man är i ständig rörelse håller man sig varm även om man blir blöt. Svettning behövs för att förhindra överhettning. Det gäller dock att ha någorlunda isolering mellan huden och den kyliga luften i Fädrens spår.

Har du bara ett tunt superställ och en tunn vindoverall blir det kallt om bröstet i utförsbackarna. När overallen pressas in mot det blöta understället leds värmen ut och kylan in. Bäst fungerar ett poröst material som inte tar upp svett. Att fiberns yta blir blöt gör inte så mycket, eftersom man inte gör längre raster och kan duscha och byta kläder vid målet.

Bomull

Bomull är det material vi normalt använder i underkläder. Och det är ett bra material i varma regioner, men kan vara rena katastrofen i kyla. När bomullsfibern suger upp vatten sväller den och blir tät och hindrar därmed vattenånga från att transporteras vidare samtidigt som den stjäl massor av värme från huden när torkningsprocessen kommer igång. Fuktig bomull blir helt enkelt ett våtkallt omslag. Till och med en minimal trosa kan bli en stor, kall plåga.

Plus:

• Hudvänligt, billigt, måttbeständigt, utmärkt förmåga att suga upp fukt  (idealiskt i handdukar).
• skönt så länge det är torrt.
• stinker inte lika snabbt som andra material.

Minus:

• suger upp massor av fukt, sväller och blir tätt och stjäl massor av värme när det torkar.

Bomullsunderställ är idealiska i varmt klimat.

Siden

God smak är ingen tillfällighet. Silke påminner mycket om ull men är glansigare. Silke kan ta upp fukt utan att bli blöt (upp till 20%) av sin egen vikt. Och fungerar därför som buffert. 

Plus:

• torkar snabbt, hudvänligt, måttbeständigt.
• kan absorbera fukt utan att bli blött .

låg vikt, relativt lättskött.

Minus:

• känns kallt när det blir fuktigt.

Polypropylen, Polyester, Capilene, Klorfiber, m fl

Alla dessa syntetmaterial och en del liknande tar praktiskt taget inte upp något vatten alls (0-2% av sin egen vikt). Däremot har fibrerna ofta en hydrofil (fuktälskande) yta och trots att de inte suger upp fukt kan de bli lite fuktiga på ytan. Denna egenskap är värdefull för materialets förmåga att med hjälp av kapillärkrafter transportera bort fukt (wicking) men ytfukten känns kall mot huden när man gör längre raster. Materialen har i allmänhet en porös struktur, god förmåga att släppa genom vattenånga och lagra varm luft. 

Plus:

• suger inte upp fukt, torkar snabbt.
• i allmänhet mycket god förmåga att släppa genom vattenånga.
• bra isoleringsförmåga så länge den fångade luften inte ersätts av vätska.
• lättskött. Lätt att tvätta. Torkar snabbt även efter tvätt.
• mycket slitstarkt.
• låg vikt.

Minus:

• många stinker snabbt, kan skava och irritera huden.
• hydrofil yta (tar åt sig fukt) och blir fuktklibbig.
• kan kännas kallt mot huden.
• torkar snabbt och stjäl då värme från huden = kyler.
• finmaskiga vävar sätts snabbt igen av salter och kräver tvätt   efter användning. Nättröjor klarar sig bättre.

Syntetmaterial är utmärkta i underställ när man svettas kraftigt och har möjlighet att byta till torra kläder efter ett arbetspass.

Ull

Ull har onekligen bevisat sin kongenialitet under åtskilliga generationer, men kom lite i skymundan bland alla nya syntet-material en tid för att på senare år ha kommit i ropet igen, mycket tack vare merinoullen. Idag är det snarare så att många leverantörer som förr endast propagerade för syntet känt sig tvungna att ta upp ullunderställ i sortimentet för att ha ett fullgott sortiment och möta efterfrågan!! Värt att påpeka är att det idag finns ullunderställ som är både tunna, smidiga och lättskötta (maskintvätt). Och som dessutom känns sköna mot huden. Ull är en fiber som kan ta upp fukt utan att bli blöt (upp till 33%) av sin egen vikt. Och fungerar därför som buffert. När ullfibern tar upp fukt (binder OH-jonen ur vattenmolekylen) alstras värme. Fibern ger alltså värme till huden när den tar upp fukt, men stjäl givetvis värme som andra material när den torkar igen. Men eftersom ull torkar långsamt blir kyleffekten mildare. Ull värmer dessutom i fuktigt tillstånd och har förmåga att fånga mycket luft. Ull är därför ett mycket bra isoleringsmaterial som skyddar oss mot såväl sträng kyla som stark sol och hetta.

En stor praktisk fördel i friluftssammanhang är att man kan ha enbart en långärmad undertröja under en skaljacka. Ullen ger tillräcklig isolering och den blir inte ytklibbig så att värmen leds bort via konduktion. Har man bara ett tunt syntetställ riskerar man att bli kall när skalet pressas in mot understället av blåst, snö eller regn. Och man blir kall när man gör rast om man inte förstärker på något sätt.

Ullens nackdel är hållbarheten – slits lite snabbare. Och torkar långsamt.

Plus:

• värmer även i fuktigt tillstånd.
• fungerar även utan mellanlager utan att kyla.
• torkar relativt sakta och kyler därför inte lika häftigt som snabbtorkande material.
• kan absorbera fukt utan att bli blött - upp till 33% av sin egen vikt.
• ullfibern är tack vare sin feta yta (lanolin) hydrofob (vattenavvisande) i ytskiktet och blir inte ytklibbig.
• ull har mycket goda isolerande egenskaper och fungerar bra i   kyla men också utmärkt som isolering mot värme i hett klimat.
• stinker inte på samma sätt som konstfibermaterial.
• ej eldfängt, en gnista från lägerelden är ingen katastrof
• naturlig solskyddsfaktor, ungefär SPF 30

 

Minus

• vid mycket kraftig svettning (eller om man blir blöt på annat sätt) där fibern tar upp mer än 33% fungerar ull bitvis som bomull och är därför mindre lämpligt i underställ för träning och tävling där man svettas rikligt.
• ull upplevs av en del som mindre behagligt mot huden.
• ull är inte lika tåligt och slitstarkt som syntetmaterial och inte lika lättskött.
• ull torkar långsamt.

Mellanlagren

Bör vara porösa så att varm luft kan cirkulera och transportera bort fukt från de inre lagren. Det är naturligtvis en fördel om materialen man använder här inte blir blöta. Ju längre ut från huden ju större är risken för att vattenånga skall kondensera. Dun är därför endast aktuellt vid extrem kyla vid kroppsaktivitet - men naturligtvis bra som förstärkningsplagg på raster och i vilolägen.

Det är stor skillnad på olika fleece-kvalitéer

Fleece är inte bara känt som ett material till mellanlager av hög kvalité. Själva begreppet fleece är starkt förknippat med funktion och slitstyrka. Därför används det även inom mode och vardagskonfektion även om det där inte ställs lika höga krav på funktion och prestanda. Då priset är en viktig faktor används inte heller den bästa kvalitén av fleece inom modebranschen även om undantag finns. I bästa fall är det åtminstone ett polyesterbaserat material även om det finns exempel på "Fin bomullsfleece" - utan de goda egenskaper som eftersträvas. Bland leverantörer inom friluftssliv används uteslutande fleece av hög kvalitet vilket även avspeglar sig på prislappen. Men som vi predikat tidigare står priset i relation till kvalitén. En fleece som Polartec från Malden Mills håller för flitig användning år efter år, noppar inte i nämnvärd omfattning och behåller sina goda egenskaper länge. 

Polartec är i grunden 100% polyester och har mycket god förmåga att fånga varmluft och absorberar extremt lite fukt (normalt under 1%), vilket innebär att materialen dels torkar mycket snabbt och dels att de isolerar bra även när vattenånga cirkulerar genom materialet. Så blir plagget blött är det bara att vrida eller skaka ur det och ta på sig det igen, så kommer värmen tillbaka. Materialen är dessutom lätta, mjuka och lättskötta (kan maskintvättas). Idag finns olika Polartec kvaliteter med olika användningsområden.

Bomull

Bomullsfibern suger fukt och sväller när den blir blöt. Väven blir således både blöt och tät. Kyler och har dålig förmåga att släppa fram vattenånga. Med andra ord: Flanellskjorta och sweatshirt är tveksamma friluftsplagg på våra breddgrader.

Ull.

Ull är givetvis också ett bra material i mellanskikten. Ja, till och med bra i ytterplagg när det inte blåser alltför hårt. Ullfiberns yta är ”vaxig” och vattenavvisande. Ull har mycket god förmåga att fånga luft och är därför ett bra isoleringsmaterial. En ulltröja värmer även i fuktigt tillstånd och släpper också genom vattenånga minst lika bra som syntetfibrer men har en mer fuktavvisande yta. Nackdelen med ulltröjan jämfört med en Polartecdito är att den blir tyngre och att den torkar mycket långsamt om den blir blöt. Den är inte lika tålig och inte lika lättskött. Att ull ändå används som mellanskikt idag beror till stor del på att ull är ett miljövänligt naturmaterial. Och många anser att detta mycket väl uppväger nackdelarna. Det finns också kvaliteter med blandningar av ull och syntetfibrer t ex ullfrotté som är lättskötta och tåliga. Vi har också hört talas om skogsarbetare i norr som återgått till ulltröjan eller vadmalsvästen, eftersom dom tyckte att fiberpälsen blev för ”blöt” på ryggen. Och har man möjlighet att torka sin tjocka ulltröja över natten så fungerar den ju bra. Mer tveksamt om du ska bo i tält eller snöka.

Ditt skyddande skal

För att skydda oss mot vind och regn behöver vi ett plagg som håller oss torra. Ett skyddande skal. Det finns en mängd olika material och konstruktioner som är ägnat åt detta viktiga syfte och är man lite av en ”material- och teknologinörd” finns närmast oändliga möjligheter att fördjupa sig i detta ämne! Det finns olika sätt att mäta tygers prestanda i form av vattentäthet, förmåga att släppa ut vattenånga etc. Vi skall inte här fördjupa oss i den diskussionen även om den är intressant och visar att det inte finns några enkla svar. Funktionsplagg som släpper ut ånga från insidan och är vattentäta har antingen en microporös beläggning eller ett laminat ( membran ) applicerat till yttertyget.  

	Laminat	Beläggning (coating)
Vad kan vi likna det med?	Tänk dig en tapet som fästs på fäggen.	Tänk dig färgen på väggen
Gjord av	Expanderad polytetrafluoretylen (ePTFE), Polyurethan (PU), Polyester	Polyurethan (PU) i olika former
Populära varianter	Gore-Tex, eVent, Membrain Strata, Dermizax	Hyvent, Precip, Entrant
Står emot vatten	Utmärkt	Utmärkt
Andningsegenskaper	Bättre	Bra
Slitstyrka	Bättre	Bra
Vikt	Olika (beror på yttertyg blixtlås etc)	Olika (beror på yttertyg blixtlås etc)
Pris	-	Bättre

Några punkter att fundera på när du köper jacka

Funktion – en regnjacka skall vara vattentät! Och den skall helst ”andas” för att inte göra dig plaskvåt inifrån när du rör dig. Det här med att ”andas” är kanske ett något slarvigt uttryck då ju plagget naturligtvis inte har några lungor att andas med ( uttrycket har varit ett kärt, raljant ämne hos branschens insiders ). Men det är ändå en vedertagen och tacksam benämning då ju nästan alla vet vad som avses. Hos engelsktalande tillverkare används begreppet ”breathable” och tyskspråkiga tillverkare säger ”atmungsaktiv”. Vad som avses är förstås ett plaggs förmåga att släppa ut ånga genom skalet samtidigt som det håller regnet på utsidan. Med ett enkelt uttryck vet vi således vad som avses – ren informationsekonomi.

Oavsett vilken typ av membran eller beläggning ( coating ) som används för att göra ett plagg vattentätt och ändå tillåta ånga passera ut genom tyget, måste du ha möjlighet att ventilera plagget: en tvåvägs dragkedja i fronten ger ökad mångsidighet och gör att du kan öppna jackan och vädra från olika håll. Finns det blixtlåsförsedda öppningar i jackans ärmhålor ( s k pit-zips ) har du ytterligare vädringsalternativ, om bröstfickorna är tillverkade i ett starkt nätmaterial ( mesh ) kan du även öppna dessa och släppa ut överskottsvärme. Om bröstfickorna däremot har dubbla lager av tyg – dvs om ännu ett lager av jacktyg lagts ovanpå jackan vid konstruktionen av jackans fickor, blir det en lösning som av naturliga skäl ”andas” sämre just vid fickorna. Denna konstruktion är dock inte vanlig längre.

Alla regnplagg är behandlade från fabriken med en vattenavvisande finish ( DWR – Durable water repellancy ). Vi har nog lite till mans noterat detta på nya plagg när vattendropparna bara rinner av som pärlor. Denna ytfinish avtar med tiden och efter upprepad tvätt men kan re-aktiveras genom att plagget värms på låg värme med ett strykjärn. Det finns även preparat i handeln som återimpregnerar yttertyget. Även om plagget fortfarande är vattentätt underlättas ”andningen” om inte jackans yttertyg absorberar vatten och blir likt en blöt film vid regn.

Komfort – den ultimata komforten i regn är väl att vara torr och varm innanför jackan. Sedan bör en mångsidig jacka vara tillverkad i något funktionsmaterial enligt resonemanget ovan. Men till begreppet komfort räknas även passform och detaljer i övrigt. Spelar ingen roll om du väljer en jacka i ett dyrt laminat om den skaver i armhålorna eller huvan upplevs för trång. För att ett funktionsplagg skall fungera optimalt är det beroende av att du använder ett funktionsunderställ och mellanlager som är poröst och transporterar fukt väl. Att ha en t-shirt i bomull närmast kroppen och sedan en flanellskjorta som mellanlager ”kortsluter” den funktionskedja vi nyss beskrev. Bomull absorberar fukt istället för att transportera den och torkar långsamt - du känner dig våt och kall trots den dyra fina jackan. Naturligtvis kan du använda bomullsplagg  med jackan för vanligt vardagsbruk då du inte kommer att anstränga dig.

Membran

Oavsett om vi talar om Gore-Tex, Dermizax eller något annat laminat talar vi här om ett tunt membran som lamineras till ett yttertyg av hög kvalitet - oftast i nylon eller polyester där nylonet är något slitstarkare givet samma vikt. För Gore Tex membranet gäller att en vattendroppe är 20 000 gånger större än membranets porer. Samma porer är sedan 700 gånger större än en molekyl vattenånga. Dermizax är ickeporöst och där fungerar ångtransporten genom molekylvandring genom membranet. Membranet lamineras ( punktlimmas ) till yttertyget och måste sedan även skyddas i någon form på insidan. Om man hänger ett löst foder på insidan, ofta en kombination av nätfoder och nylon, får man en konstruktion som kallas 2-lagers ( 2 lager limmas samman ). Om man väljer att även limma själva skyddet på insidan mot membranet får man en s k 3-lagers konstruktion ( tre lager limmas samman - yttertyg, membran, invändigt foder ). 2-lagers konstruktioner upplevs som mjukare och följsammare och är den teknik som används om man tillverkar en jacka med isolering. 3-lagers konstruktion är utmärkt för mycket hård användning. För att göra plaggen helt vattentäta tejpas alla sömmar.

Bild på ett Gore-Tex membran taget av ett elektronmikroskop.

Beläggningar

En tunn microporös beläggning som bakas in i yttertyget. Sedan "jäser" man konstruktionen så att smeten får otaliga små porer. Dessa är många gånger större än en ångmolekyl men mycket mindre än en vattendroppe. Exempel på dessa beläggningar är HyVent och Precip. De flesta beläggningar fungerar utmärkt och är ett prisvärt alternativ till plagg med membran. Notera att denna typ av konstruktion erfarenhetsmässigt slits snabbare än plagg med laminerade membran.

Mikrofiber

Här handlar det om mycket tunna fibrer som vävts så tätt att man bara får mikroskopiskt små hål mellan trådarna. Det vill säga samma grundtanke som hos Gore-Tex och mikroporösa beläggningar. Resultatet blir extremt tättvävda tyger som visserligen inte är helt vattentäta men som har hyfsat bra vattenavvisande egenskaper. Kända märkesnamn är: Pertex, Tactel m fl.

Bomull

Tättvävd bomull med långa fibrer, typ Ventile och Etaproof, ger bra vindskydd med relativt gott skydd mot lättare regn. Fibern sväller i regn och står emot vätan mer än vad man kanske kan tro. Denna väv används i anoraker och vindjackor av hög kvalitet. Färgad bomull blöder i tvätt och efter användning vilket ger dessa jackor ett väderbitet och härligt utseende. I kallt och torrt väder fungerar denna bomull mycket bra eftersom det ”andas” bättre än de flesta andra material i segmentet.

Lär dig motverka supermaterialens begränsningar

Även om vi anser att funktionsplagg med membran eller beläggning fungerar mycket bra så är det liksom alla ”supermaterial” någon form av kompromiss med den mänskliga huden som förebild: Gummi är mer vattentätt, bomull andas bättre o s v. Och visst kan man bli blöt även i en Gore-Tex jacka om man inte tar hänsyn till materialets begränsningar. Som bekant är tillverkarna mer benägna att framhålla produktens fördelar än dess begränsningar. Det man framförallt måste tänka på när det gäller Gore-Tex, Entrant och liknande material är enligt vår erfarenhet följande:

1. Står du rakt upp och ner i regn fungerar plaggen alltid bra. Men sätter du dig på en blöt toft i ekan kan du bli fuktig i baken (en slags omvänd förångning alternativt kondensering inifrån). Lösning: se alltid till att isolera kontaktpunkter. Det kan räcka med ett kraftigt underställ eller Polartec byxa under.
2. Materialen klarar inte alltför stora ångmängder samtidigt. Om ångan kondenserar innanför yttertyget blir det blött. Lösning: Hjälp till att ventilera och försök att om möjligt anpassa takten om du upplever att svettningen blir riklig. Klä dig rätt inifrån.
3. Är det kallt (under -20) finns risk för att vattenångan fryser till is när den träffar yttersta lagret, andningen blir sämre. Lösning: underlätta ventilationen.
4. Täpper du till porerna utvändigt t ex genom att selens eller ryggsäckens bärremmar ligger dikt an mot tyget, eller sätter du dig på en plastdyna finns risk att den vattenånga du alltid producerar kan kondensera mot tyget på de områden som är tilltäppta. Du blir blöt men fukten kommer inifrån. Lättar du på trycket vid kontaktpunkterna kan ångan driva ut.
5. Täpper du till porerna inifrån (svett, smuts etc.) får du samma problem. Tvätta med tvättmedel som har förmåga att rensa på djupet. Traditionella tvättmedel och kemtvätt kan ge ett slam som täpper till istället för att öppna porerna. Vi rekommenderar specialtvättmedel typ Sportwash och FiberTec.